freja
sitter just i denna sekund och har ett "moment" med min katt.
ni tänker säkert - jaa men vissssssssst
ICKE!
moments synonym är precis det jag just upplevde. låt mig berätta
detta är alltså våran katt lisa. 17 år gammal. svart/grå, mycket fin päls.
har bott hos oss sen ja, 17 år tillbaka. alltså sen jag var typ 4 år.
f ö r a l l t i d
hur som, lisa är inte som andra katter = gillar inte att bli klappad, mysa eller liknande.
visst har man försökt, men sen hon tog båda framtassarna och klöste en stackars 6-årig
freja i hela ansiktet har försöken liksom upphört.
TILLS NU.
här satt jag i soffan med datorn och, passande nog, ett nytt inlägg uppe.
hon hoppar upp brevid på sin vanliga plats. men istället för att lägga sig som vanligt
tar hon tassen och lägger på min (arm) hon ber helt enkelt om ett klapp.
detta har förvisso hänt vid andra tillfällen, men jag har då dock varit för rädd för att besvara denna tass.
tills som sagt idag.
jag sträckte fram handen och klappade, klappade och klappade.
och vad händer?
hon börjar slicka mig på handen som vilken normal katt som helst.
helt obeskrivligt, vår bekantskap har äntligen övergått till kärlek.
nu går jag&harry p och lägger oss, för jag är sjukt trött och ska upp tidigt imorn
bara så ni vet
