1839
under mina lediga timmar gjorde jag det som jag gillar bäst. shoppa.
blev, HÖR OCH HÄPNA två klaaaccckkkkkskor. har gått ifrån att äga ett par lite höga vinterskor, till att nu ha FEM par i gardroben. håller jag på att förvandlas från liten flicka/tjej till kvinna/dam?!
köpte även välbehövliga mjukisbyxor och hood. hur har jag överlevt liksom?!?!?!?!?!?!?!?!?!??!?!??!
sen blev det iväg till playdaten för att hämta upp tjejerna, direkt till UCLA för natalie's simlektion.
är som vanligt sjukt crowded med bilar, och det finns seriöst inte en enda parkeringsplats! fick stanna snabbt på sidan, springa upp med natalie, och tillbaka till bilen med amanda. (det är ett parkeringshus där man måste parkera på en plats med nummer, finns 30 styck. skulle behövts minst 50)
det var krig kan jag lova! bilar cirkulerade runt ihopp om att ett litet ljus skulle tändas på några baklycktor. cirkulera, cirkulera, det värsta är att om man inte hittar någon plats, så blir cirkulationen ut ur huset, in i rondellen och in igen = andra bilar som inte alls väntat kan komma före dig. vi åkte runt och runt.
tills! SKA HON ÅKA?!?! ÄR HON PÅ VÄG?!?!? jajjmän! vi såg vårat ljus. hade bilar bakom mig så var tvungen att åka fram istället för bak. hon backar ut, sakta men säkert. DÅ SER VI EN BIL BLINKA IN!!!!! amanda vänder sig om och pekar och skriker, IT'S OUR SPOT!!!!!!!!!!!!!! men icke! vi blev bestulna på våran plats. första gången i mitt liv som jag för några sekunder verkligen HATADE en bilist. så det vart ut i rondellen och tillbaka igen, aj aj aj vilka arga blickar han fick mottaga när han kom gående med sin parkeringsbiljett...
nåväl. historien slutade lyckligt och vi fick en plats efter typ, en kvart. inte okej.
så det blev direkt in i duschen med amanda, sen kom natalie och jag gick ut till hennes lärare för att fråga hur det hade gått. åh herre gud mohammed. jo det hade ju gått bra, och bakom natalie's namnlapp hade han lagt en pappersbit med hans nummer. man tackar, inte?! tjejerna tyckte det var hur kul som helst, och självklart gick dom fram till honom och gjorde det som 7-10 åringar gör bäst. skämmer ut en. nåväl, lappen ligger numera i amanda's safe som bara hon kan koden till. så synd för mig.
det jag egentligen ville säga med det här inlägget var att amanda och natalie är på födelsedagsmiddag för hayden och jag är ledig nån timma igen. gött
blev, HÖR OCH HÄPNA två klaaaccckkkkkskor. har gått ifrån att äga ett par lite höga vinterskor, till att nu ha FEM par i gardroben. håller jag på att förvandlas från liten flicka/tjej till kvinna/dam?!
köpte även välbehövliga mjukisbyxor och hood. hur har jag överlevt liksom?!?!?!?!?!?!?!?!?!??!?!??!
sen blev det iväg till playdaten för att hämta upp tjejerna, direkt till UCLA för natalie's simlektion.
är som vanligt sjukt crowded med bilar, och det finns seriöst inte en enda parkeringsplats! fick stanna snabbt på sidan, springa upp med natalie, och tillbaka till bilen med amanda. (det är ett parkeringshus där man måste parkera på en plats med nummer, finns 30 styck. skulle behövts minst 50)
det var krig kan jag lova! bilar cirkulerade runt ihopp om att ett litet ljus skulle tändas på några baklycktor. cirkulera, cirkulera, det värsta är att om man inte hittar någon plats, så blir cirkulationen ut ur huset, in i rondellen och in igen = andra bilar som inte alls väntat kan komma före dig. vi åkte runt och runt.
tills! SKA HON ÅKA?!?! ÄR HON PÅ VÄG?!?!? jajjmän! vi såg vårat ljus. hade bilar bakom mig så var tvungen att åka fram istället för bak. hon backar ut, sakta men säkert. DÅ SER VI EN BIL BLINKA IN!!!!! amanda vänder sig om och pekar och skriker, IT'S OUR SPOT!!!!!!!!!!!!!! men icke! vi blev bestulna på våran plats. första gången i mitt liv som jag för några sekunder verkligen HATADE en bilist. så det vart ut i rondellen och tillbaka igen, aj aj aj vilka arga blickar han fick mottaga när han kom gående med sin parkeringsbiljett...
nåväl. historien slutade lyckligt och vi fick en plats efter typ, en kvart. inte okej.
så det blev direkt in i duschen med amanda, sen kom natalie och jag gick ut till hennes lärare för att fråga hur det hade gått. åh herre gud mohammed. jo det hade ju gått bra, och bakom natalie's namnlapp hade han lagt en pappersbit med hans nummer. man tackar, inte?! tjejerna tyckte det var hur kul som helst, och självklart gick dom fram till honom och gjorde det som 7-10 åringar gör bäst. skämmer ut en. nåväl, lappen ligger numera i amanda's safe som bara hon kan koden till. så synd för mig.
det jag egentligen ville säga med det här inlägget var att amanda och natalie är på födelsedagsmiddag för hayden och jag är ledig nån timma igen. gött
Kommentarer
Trackback
