Freja & Ebba | Ninjathreebee

glömde förresten berätta att andreas gav mig så fruktansvärt
dåligt samvete under vårat samtal. ja, näst intill en utskällning.

jag menar. han har så rätt.

jag ä l s k a r att klaga, jag klagar på allt, väder, pengar, mat, jobb,
att gå upp, blablabla men mitt absoluta favorit ämne fast lite mer i
kategorin "tycka synd om" så är det mig själv. ta alla barn i afrika,
de stackars grisarna, vem är det mest synd om?! M I G.

visst det kan låta lite själviskt, men det är så sant. jag menar, jag
har inget jobb. min bästa kompisar åker till åre. och jag har inte så
bra självdiciplin till att träna regelbundet.
då kom vi till den där lilla punkten jobb.

jag tror ju faktikst fortfarande att jobben ska komma till mig. vilket
andreas precis gjorde klart för mig att så inte är fallet. t y p i s k t.
och vem skulle inte få dålig samvete? här sitter jag, sover till två på
dagarna, kollar på tv och tar en macka då och då. medan den stackarn
sliter från halv sju på morgonen till sex på kvällen och bor i en äcklig liten
bod. och som grädde på moset går hälften av hans pengar till M I G.
nä, där överdrev jag.

men det jag vill komma fram till i detta onödigt långa inlägg är att om
jag hade varit en arbetande kvinna, hade jag varit asarg om jag hade
en oarbetade man. ja, med detta ska jag ta mig i kragen, och ta mig
ut på stan, lämna lappar och le. helt enkelt försöka få ett jobb som
inte finns. det kommer inte bli lätt, men jag kommer klara det.

puh.
där lättade jag mitt hjärta lite. trots gråten i halsen om att jag nu måste
sitta och knåpa ihop cv, gå upp i normal tid och ta mig till stan någon dag.

det är s å synd om mig.
f r e j a