1944

nu ska jag bege mig till thunbergsgatan 18, för kanske sista gången i mitt liv. detta är sorgligt.
att ebba inte längre kommer bo två minuter bort gör mig tårögd. påtal om det här var jag faktikst
och tittade på vbg-huset igår, och det får helt klart godkänt. jättefint, men som vi sagt så många
gånger förr, det är ingenting emot thunbergsgatan...

jaja, dags att ta på sig lite anständiga kläder så jag inte ger ebba och philisia en nakenchock.
hajdåså
/freja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0